Genom de ca: 65 åren som gått sedan den första serietillverkade elgitarren / elbasen såg dagens ljus har ett flertal olika material använts till gitarrkroppen, men hittils är det inget material som kunnat ersätta trä (trots att flera försök gjorts).

När de första Fendergitarrerna såg dagens ljus i slutet av 1940-talet var al det vanligaste träslaget för elgitarrens kropp. Al har utmärkta akustiska proportioner och är fortfarande ett vanligt träslag i flera elgitarrer, bland annat var det det träslag Paul Reed Smith använde i början av sin produktion innan han gick över till massproduktion och blev mer intresserad av att kapa kostnader.

Gibson gjorde även mahogny populärt som trä för elgitarrer , och på de dyrare Les Paul gitarrerna var det kombinerat med en hårdare lönnframsida. Till de bättre träslagen med akustiska proportioner som passar till elgitarrer och basar räknas även Korinaträ (Limba) som användes till de första Explorer och Flying V gitarrerna i slutet av 50-talet. Poppel, bass wood och swamp ash (en mjukare askvariant) är också användbara alternativ.

De senaste åren har det dykt upp flera nya alternativ, då de stora drakarna gör allt för att kapa kostnader. Det har medfört att flera träslag som är mindre lämpliga dykt upp i gitarrer från flera tillverkare, och även olika typer av plywood har använts.

Generellt kan man säga att lättare / mindre kompakta träslag ger en mjukare, fylligare och rundare ton, medan hårda kompakta träslag ger en vassare, spetsigare ton med bättre sustain.
Den klassiska Les Paulkombinationen av mahogny och lönn är en perfekt avvägning av dessa två träegenskaper, där mahognyn ger den fylliga tonen medan lönnen bär fram sustainen och spetsen i tonen.

Flera av de stora tillverkarna har även gjort gitarrkroppar i andra träslag som, bubinga, rosenträ, paduak, valnöt bland annat, men man måste då tänka på att vissa av dessa träslag är ganska kompakta och slutresultatet kan bli ett instrument med väldigt hög vikt. Ett sätt att komma runt viktproblemet är genom att fräsa ut ljudkammare i instrumenten, som förutom viktbesparingen även kan ge en fylligar och rundare ton.
Vanligare är att man istället använder dessa mer spektakulära träslag (utseendemässigt) som framsidor på gitarrer gjorda i mer vanliga träslag, Antingen som en solid topp eller som ett tunnare faner.

Exempel på träslag som användas till toppar är bl.a. Flammig Lönn, Quiltad Lönn, Fågelögonlönn, Valnöt, Zebrano, Koaträ, Redwood, olika sorter av Rosenträ och Ebenholts, varianter av vrilträ (burlwood) som Myrten, Al, Poppel, Amboina, Thuya, Körsbär, Alm, etc.

Två träslag har dominerat marknaden när det gäller gitarrhalsar och bashalsar, och dessa två är lönn och mahogny. Lönn är oftast förstavalet för de flesta av de stora gitarrtilverkarna som t.ex. Fender, Ibanez, BC Rich, Squier, Jackson, Esp, Fernandes, Music Man, Washburn m.fl. medan mahogny med förkärlek har använts av bl.a. Gibson. På premiumgitarrer och handbyggda instrument kan man ofta även hitta flammig lönn och fågelögonlönn.

Båda träslagen har utmärkta akustiska egenskaper och är stabila när de väl torkats. Det bästa lönn och mahognyvirket får man från kvartssågade brädor där årsringarna ligger vertikalt mot greppbrädan, men denna metod att såga ger mer spill och är oekonomiskt för sågverken och ger högre virkespris / slutpris.

Andra träslag som används men som inte är så vanliga är valnöt, bubinga, rosenträ, wenge (främst till basar), bocote, paduak och andra mer exotiska träslag.

Förutom ovanstående har man även använt t.ex aluminium och grafit / kolfiber i halsar till gitarrer och basar. Travis Bean hade halsar i aluminium, och kolfiber användes av Steinberger och Status.

Till greppbräda är de tre vanligaste träslagen lönn, rosenträ eller ebenholts, och anledningen är att de uppfyller kravet på att vara hårda och kompakta och inte alltför grovporiga. Andra träslag som används (främst av custombyggare) är de ovan nämda exotiska träslagen, som alla mer eller mindre uppfyller kravet på täthet och småporighet.

Ett sätt att få tillgång till fler alternativ för greppbrädor är genom att använda stabiliserat trä. Stabilisering innebär att träet impregneras helt igenom med olika hartser/plaster, och resultatet blir ett material som ej spricker, krymper, sväller eller slår sig. Stabiliseringen gör att man även kan använda mjukare mer poriga träslag.

När man som jag tycker om att bygga instrument som gitarrer och basar vill man bara använda de bästa material och träslag man kan hitta. Till gitarr och baskroppar tycker jag om att använda t.ex. svensk al och ask, gärna kombinerat med en vacker lönnframsida eller en utvald framsida av något exotisk träslag. Även bra bitar av mahogny tycker jag om att använda.

När det gäller instrument som jag bygger har jag märkt att bassister är mer öppna för nya material och träslag, medan gitarrister är mer konservativa. Om jag föreslår något nytt till en bassist så hoppar de ofta på tåget direkt, medan gitarristen står och skrapar med foten och är väldigt tveksam. De vill oftast ha de klassiska koncepten, men med bättre material och komponenter.

Varje människa blir salig på sin tro, och jag tycker det är lika roligt att bygga både klassiskt och mer high-tech.