 |
| Huvudlöst experimentbygge från 77, år före Steinberger och de andra. Lite tung, men bra balans och sustain som aldrig ville sluta. |
 Under senare delen av 70-talet och första halvan av 80-talet drev jag och en kollega en musikaffär i en mellansvensk stad, och vi var specialiserade på elgitarrer och elbasar.
Tyvärr så fick vi slå igen 1986, och anledningen berodde främst på två saker. För det första var vi lite för insnöade på gitarrer/basar/ och missade helt och hållet den övriga biten som trummor, synthexplosionen, skolinstrument etc. Den andra och främsta anledningen var att vi på bankens rekommendationer tog ett strimlat lån i utländsk valuta (D-Mark, Dollar, Schweitzer-Franc och Yen), och 2 månader senare devalverades den Svenska kronan med 25%. Efter detta dråpslag var det omöjligt att fortsätta, men det är historia nu.
Under de år vi drev butiken byggde vi ett 30-tal gitarrer och basar, och importerade massor av produkter som då var nya för Sverige. Bl. a. var vi först med att sälja EMG-mickar, PRS-gitarrer, Factor-basar, Grafithalsar, The Stick + flera andra udda gitarrmärken.
Efter att vi fått slå igen slutade jag helt med gitarrer i några år, men det är svårt att avhålla sig helt och hållet. Därför har jag till och från byggt och mekat lite, bara för att det är så j---a skoj. Jag skulle tro att intresset för gitarrer aldrig försvinner, då det är något som följt mig genom hela livet sedan jag första gången såg John Mayalls Bluesbreakers 1966 (med Peter Green, en 58 Les Paul Standard och en Marshall).
När jag efter konserten fick en chans att prata med Peter och John, var jag i himlen. Peter var väldigt blyg, då han var ganska ny i bandet och nyligen kommit med efter att Clapton slutat. När frågade John vilken av de två gitarristerna (Peter Green / Eric Clapton) han helst skulle vilja ha i bandet, svarade John. Kunde jag välja skulle jag ta en färgad Amerikansk kille som finns i London just nu och drar absolut fulla hus, och som spelar med tänderna & med gitarr på ryggen, han heter Jimi Hendrix.
Peter Green är fortfarande en av mina gitarrgudar, och jag fick vara med om en ganska fantastisk upplevelse när vi hade gitarraffären. Jag ringde ned till Lasse på MUG i Göteborg för att beställa några Celestionhögtalare.
När han hörde vem som ringde sa han bara vänta ett ögonblick.
Det gick kanske 30 sekunder och sedan började någon spela Albatross på akustisk gitarr direkt in i luren.
Jag lyssnade andäktigt i fyra - fem minuter till det tog slut, sedan kom Lasse tillbaka och frågade vad jag tyckte.
- Jag svarade att det lät skibra och frågade vem som spelat.
- Det var Peter Green som spelade. Han är här i butiken och jag berättade för honom att ni döpt er gitarrbutik till Albatross efter hans låt, svarade Lasse. Detta inträffade under Little Wing turnen någon gång under första halvan av 80-talet, och jag får fortfarande gåshud när jag tänker på det hela. Vår butike hette förresten Albatross Custom Guitars. |
| |
