Fender - Japangitarrer.

Ruskigt snygg Fender Japan 52:a Vintage re-issue från 88

Försäljningen ökade kraftigt efter massiva reklamkampanjer (vilket var bra för Fender). Men ökad försäljning medför också ökad produktion, och den kraftigt utökade produktionen medförde i detta fall att känslan för detaljkvalitet och den efterföljande kvalitetskontrollen blev helt åsidosatt. Forest White (som då var manager för gitarr och förstärkaravd. hos Fender) sammanfattar det hela med "Profiten gick före allt annat".

Denna företagsetik ledde oundvikligen till en frontalkrock med användarnas behov. Kvaliteten på instrumenten dalade medan priset steg år från år. Introduktionen av olika versioner av Stratan och Telen, plus flera andra mindre populära modeller medförde att gitarrister och basister började titta efter andra alternativ. Dom ville ha den klassiska designen och kvaliteten från 50-talet och tidigt 60-tal, men var inte beredda att betala det stigande samlarpriset på dessa instrument.

Samtidigt med dessa händelser i Amerika fick elgitarren sitt genombrott i Japan, och Fenders elgitarrer var väldigt eftertraktade. Några japanska affärsmän och gitarrbyggare såg behovet, och noterade att det var svårt att få tag på amerikanska orginalgitarrer och att de dessutom var extremt dyra, och startade FujigenGakkis avdelning för "lawsuitgitarrer". De hade köpt upp ett antal 50 och 60-tals orginalgitarrer som de tog isär.
Mickarna lindades upp och studerades noga i varje enskild elektronisk detalj, de tog prover på träet samt mätte upp och noterade de exakta dimesionerna, artister och designers fick designa loggor och annan hårdvara som efterliknade orginalens m.m. Slutligen resulterade detta i att Japan började producera Fenderkloner med namn som Greco, Fernandes, ESP, Joo Dee, Westminster, Heerby, El Maya (och även Yamaha var med i racet), så att den inhemska marknaden kunde få tillgång till samma typ av produkter som den amerikanska. Detta på deras egna villkor och till deras priser. Det viktigaste var dock att vem som helst kunde gå in och köpa gitarrerna i den lokala musikaffären.

Detta fortsatte i flera år, och den stigande populariteten gjorde att Fender uppmärksammade det hela och bestämde sig för undersöka vad som höll på att hända i Japan. Efter att införskaffat några av de bättre kopiorna, upptäckte de till sin förvåning (och förmodligen ilska) att dessa kloner i detalj överenstämde med de tidiga orginalen.
Upprörda över detta copyrightintrång hotade Fender med att stämma företagen, om de inte omgående upphörde med denna produktion. Flera upphörde med sin produktion ( El Maya, Heerby, & Joo Dee bl.a.), medan flera andra fortsatte som tidigare (efter små ändringar på loggan och designen på huvudet). Andra slutade med tillverkningen eter hotet, och var tillbaka efter några veckor under ett helt nytt namn.
Det stora intresset för de klassiska Fendermodellerna och japanernas framgångsrika nyintroduktion av dessa 50 och tidiga 60-talsmodeller gav Fender en lysande ide... att starta en nytillverkning av de egna klassikerna. Lysande!
Konstigt att inga andra tänkt på... ähh, hum …

Resultatet blev att Fender (under ledning av Dan Smith på Fullerton fabriken) startade sin egen "vintageserie" ca 1982, och som fortfarande tillverkas. Eftersom japanerna redan var väldigt framgångsrika och duktiga på detta område, så hyrde Fender ett japankt team (större delen bestod av designers och gitarrbyggare från Greco) som fick fortsätta med vad de redan var bra på. Den enda skillnaden att Grecologgan byttes till Fenders, och det monterades amerikatillverkade mickar.
Efter en testperiod åkte det amerikanska teamet över till Japan för att kolla hur det hela utvecklades. Efter att ha återvänt till Amerika sa Dan: “Alla inspektera gitarrerna, och några började nästan gråta när de märkte hur bra de japanska gitarrerna var - något vi själva haft helvetes problem med att uppnå".

Nu följer en personlig betraktelse/åsikt. Den Japanska arbetsmoralen att inte tillåta några fel eller misstag, och deras inställning och otroliga sinne för detaljer gör att dessa tidiga Fender-Japangitarrer (JV modeller, står för Japanese Vintage) har startat ett framgångsrikt arv av äkta Fendergitarrer som fortsatt fram till våra dagar.
• Fender Japan började sin tillverkning av JV-gitarrerna 1982 och denna produktion upphörde 1983.
• 1984 startade tillverkningen an MIJ-gitarrerna (Made in Japan), och den fortsatte fram till 1994.
• Från 1994 och fram till våra dagar har gitarrerna en CIJ-logga (Crafted in Japan).
Fenders "Squier"-serie av gitarrer har tillverkats som ett budgetalternativ till Fendermodellerna, för att möta behovet i Japan och utlandet, och de tillverkas fortfarande.
Fender Japan tillverkar för närvarande fler modeller än vad Fender USA gör, och de flesta är standardmodeller. Fender Japan har dessutom en "Custom Shop" och "Order Made" avdelning.
De flesta av dessa olika modeller produceras enbart för den lokala japanska marknade och ej för export, och gör det svårt att få tag på gitarrer direkt från Japan, förutom genom samlare som jag (eller personer med upparbetade pålitliga kontakter i Japan / översättarens anmärkning).
Behöver du hjälp med att datera din gitarr, kolla serienummret mot min tabell genom att klicka HÄR.

Orginalartikeln skriven av Andrew Mechling